(fl. 1480-1510) was an unidentified Early Netherlandish painter who worked in Bruges, now a city in Belgium. His name comes from for an altarpiece in the church of Saint James in Bruges, which is dated 1480 and depicts three scenes from the life of Saint Lucy. Since then, twenty-five to thirty-five paintings have been attributed to the same hand. He may have trained Spanish students at his studio in Bruges. Many of them are characterized by views of the city of Bruges in the background, and can be dated according to the level of construction of its belfry. He may have trained with Dieric Bouts, and was certainly influenced by Bruges' greatest artist at the time, Hans Memling.   Related Paintings of Master of the Legend of St. Lucy :. | Virgin and Child with an Angel | De liefdadigheid van de H. Nicolaas als jongeman. | St Nicholas Altarpiece | Scenes from the Life of St Ursula | Scene from the St Lucy Legend |
Related Artists:
MOLENAER, Jan Miense
Dutch painter (b. ca. 1610, Haarlem, d. 1668, Haarlem). Dutch painter and draughtsman. The surprisingly large oeuvre of this remarkably versatile genre painter displays an inventive symbolism, wit and humour, which identify him as the true forerunner of Jan Steen.
theophile-alexandre steinlen
Swiss-born French Art Nouveau Painter and Printmaker, 1859-1923 was a Swiss-born French Art Nouveau painter and printmaker. Born in Lausanne, Steinlen studied at the University of Lausanne before taking a job as a designer trainee at a textile mill in Mulhouse in eastern France. In his early twenties he was still developing his skills as a painter when he and his new wife were encouraged by the painter Francois Bocion to move to the artistic community in the Montmartre Quarter of Paris. Once there, Steinlen was befriended by the painter Adolphe Willette who introduced him the artistic crowd at Le Chat Noir that led to his commissions to do poster art for the cabaret owner/entertainer, Aristide Bruant and other commercial enterprises. La tournee du Chat Noir avec Rodolphe Salis (1896)In the early 1890s, Steinlen's paintings of rural landscapes, flowers, and nudes were being shown at the Salon des Independants. His 1895 lithograph titled Les Chanteurs des Rues was the frontispiece to a work entitled Chansons de Montmartre published by Editions Flammarion with sixteen original lithographs that illustrated the Belle Epoque songs of Paul Delmet. His permanent home, Montmartre and its environs was a favorite subject throughout Steinlen's life and he often painted scenes of some of the harsher aspects of life in the area. In addition to paintings and drawings, he also did sculpture on a limited basis, most notably figures of cats that he had great affection for as seen in many of his paintings. Steinlen became a regular contributor to Le Rire and Gil Blas magazines plus numerous other publications including L'Assiette au Beurre and Les Humouristes, a short-lived magazine he and a dozen other artists jointly founded in 1911.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .